gnorfy

Jag är glad att jag lever. Jag är glad at jag har ett liv och jag är framförallt glad att jag har utvecklats till en bra människa med sunda värderingar.

detta har inte annars varit en självklarhet för mig. inte ens i närheten.

Jag brukar föreläsa för olika klasser om min sjukdom och alla dess invävda tentaklar som den kan agera ut med.  Senast så föreläste jag om kriminalitet i typ 2.5 timmar.  Det kändes skönt. Det känns underbart att jag har försonats med mig själv. Känns bra att jag kan berätta så enkelt om min sjukdom, för det betyder att jag har bearbetat de tunga sakerna såsom skuld o skam o ångest o alla dess förgreningar. Visst. jag kan fortfarande få en uns av skuld o skam än idag, men idag har jag förmågan att hantera det på ett sunt sätt. Jag möter ofta människor där jag kan se vart de befinner sig. Jag kan se att de är på väg att göra det de förväntas göra i och med att de just inte kan förmå göra annorlunda.. I sånna lägen önskar jag att jag kunde få dem att lyssna på mig.. Men .. samtidigt.. jag lyssnade inte på någon när jag befann mig där.. så jag förväntar inte att nån ska lyssna på mig.. 
Men jag önskar.

Jag önskar att jag kunde på ett eller annat sätt nå dem på en djup nivå, så att insikterna bara haglar över dem. Men det enda jag kan göra är att kasta in lite hundkex.. så får de själva upptäcka situationen.. men det tar sin tid.. o ibland.. så hinner man gå under under den tiden det tar att till o med upptäcka så banala saker som  till exempel, vem som bestämmer i ens eget liv, vem som har kontrollen över ens egen situation.. Inte andras, elelr åt andras.. utan sitt eget liv.  

You are in charge...

NU funderar jag på att bara slänga mig i badet o enbart lyssna på vattnet som droppar sakta men stillsamt från vattenkranen ner i badkaret... Detta skapar en hollistiskt kaotisk stimulans inom mig... att varva ner är så stressande för mig... till en början... sen efter ett tag blir det som efter ett bra knull.. helt avslappnande..