gnorfy

Just nu, nu sitter det en herrans massa barn o har precis öppnat sina julklappar. Jag kan nästan minnas det som om det var igår. julafton.  när jag var vaken til midnatt för att få öppna paketen.  mitt stackaste minne är när jag fick super mario bros 2. kommer ihåg det så väl. kan se den blå vita himlen som är på förpackningen.

Jag kan inte komma påstå att det i min familj har varit nån sån dunderståhej uppståndelse med alla traditioner.  Men min mor hon har försökt i alla fall. sen kanske det berodde på odisciplinering från vår sida ( jag o mina syskon).  Hur stelt kändes det inte att sitta o äta julmat medans morsan börja bli på lyset liksom, då vi alla visste hur odräglig hon kommer bli. typ ska pusa o gulla med oss. För att vi visste även att det var när hon drack som hon kunde visa sin kärlek. Men det blev fel ändå liksom.

Men jag kan inte klandra henne för mycket, hon har haft det svårt, det kan jag förstå genom att få ha upplevt henne som mor. Hennes oförmåga att hantera mig.  Jag vet att hon älskar mig, men inte har kunnat visa det på bästa lämpligaste sätt. O jag innesrt inne älskar henne med, dock så har det vuxit upp en skyddande distans mellan mig o henne, för trots allt, så var det hennes handlingar som va ett helvete för mig en gång i tiden.

Bara hon kunde ta itu med sin situation, sitt drickande, det vore den bästa julklappen jag nånsin skulle få.