gnorfy

sitter jag nu.. nyss tagit ett bad. lyssnar på Tatu (!). Tycker de kan vara rätt så melokonisk musik en tisdag förmiddag liksom.

har mailat runt som en del av min morgonrutin.  förr i tiden fanns det brevvänner, har det blivit ersatt av blogg kulturen?  Det verkar så. förmodligen genom att man kan öppna sig rätt ut mot alla. 

igår hade jag ett samtal om min blogg. Och .. ja..  vad ska ajg säga.. varför skriver jag blogg egentligen?.. Jag tror att jag gör det för att synas.. för att vara del i ett större sammanhang, o mycket gör jag det nog för nån form av självbekräftelse. typ: Titta va jag kan..   Förvisso så vet jag vad jag kan, men klart det är kul när jag får kommentarer som : Ooo va fina,.. o så vidare...

Jag tycker om bekräftelser, det ska jag inte dra under stolen.  De driver mig framåt i min utveckling.
Men handen på hjärtat, vem gör inte det? Men det är inte så att jag lever för min blogg, jag lever för mina visioner snarare.

Sen har jag en förmåga at jag kan bli stolt för minsta lilla. Det har jag rätt til med. saker har inte varit så självklara för mig alltid. För 7 år sen skulle jag ALDRIG ALDRIG, det existerade inte.. att jag skulle ha ett sånt liv som jag har nu. Så visst gottar jag mig i saker omkring mig. kan vara materialla  o även andliga. Saker som är så självklara för "svensson"..   men jag tror även att jag har min drivkraft att tacka för att jag är där jag är idag. o .. min envishet=)...

men.. så länge det finns hopp finns det liv. Och jag lever nu..